Handel med hästar betraktas juridiskt som köp av vilken vara som helst. Man kan ifrågasätta hur lämpligt det är att betrakta ett levande djur som en vara, men sådan är lagstiftningen. De flesta hästaffären slutar lyckligt. När man köper en häst tar man en risk. Den köprättsliga lagstiftningen bl.a. till syfte att fördela risken mellan säljare och köpare.
Orsaken till att tvist uppstår är vanligen att hästen på ett eller annat sätt inte svarar upp mot köparens förväntningar. Hästen kan visa sig ha något fel, exempelvis veterinära symtom såsom hälta eller någon annan rörelsestörning. Det förekommer även tvister med anledning av att hästen inte lever upp till den förväntade prestationsförmågan eller ridbarheten. I vilken utsträckning det går att vinna framgång med tvisten är bl.a. beroende av felets typ, vad parterna avtalat om och vad som i övrigt förevarit mellan parterna i samband med hästaffären.
Konsumentlagstiftning: Utgångspunkten är att det råder avtalsfrihet, dvs. att köpare och säljare fritt kan avtala om vad som ska gälla mellan parterna. Denna avtalsfrihet är dock starkt begränsad när en konsument köper en häst av en näringsidkare. Konsumentlagstiftningen är tänkt att fördela den största delen av risken för köpet på näringsidkaren, d.v.s. säljaren, därför att näringsidkaren är den som har de bästa förutsättningarna för att förebygga problem. Av denna anledning har lagstiftaren gjort konsumentlagstiftningen i princip tvingande, vilket innebär att det finns mycket lite utrymme att avtala bort reglerna. Detta innebär att det i vissa fall inte spelar någon roll vad som skrivits i avtalet.
Friskrivningar och hästens skick: Vid hästaffärer är det inte ovanligt att säljaren friskriver sig från dolda fel hos hästen, dvs. fel som köparen inte kunnat upptäcka vid undersökning av hästen. Detta är förståligt, bl.a. eftersom en häst kan ha dolda fel som plötsligt dyker upp när en ny ryttare börjar träna hästen. Friskrivningar har dock begränsad eller ingen effekt när en konsument köpt en häst på grund av konsumentlagstiftningen. Det finns köprättsliga bestämmelser om en varas skick. Har man köpt en häst ska den överensstämma med vad som avtalats mellan parterna (avtalat skick). I princip ska hästen även stämma överens med annonser och annan marknadsföring av hästen före köpet. Hästen ska också vara i ett sådant skick som säljaren med fog kunnat förutsätta (ändamålsenligt skick). Detta innebär principiellt att om man köper en ridhäst ska den gå att rida på, den ska till exempel inte vara halt.
Fel i häst: Är hästen behäftad med fel uppkommer frågan om felet förelåg vid riskens övergång, dvs. när köparen kom i besittning av hästen. Speciellt för konsumentköplagen är bl.a. att det finns en presumtionsregel om ursprungligt fel (20 a § konsumentköplagen). Presumtionen innebär i princip att näringsidkaren måste bevisa att felet inte fanns vid köpetillfället, om felet visar sig inom 6 månader från köpet (Svea hovrätt har tillämpat denna regel i ett mål om röntgenförändringar i ryggen s.k. kissing spines). Hältor och andra fel, när hästen har veterinära symptom som syns på röntgen, är i allmänhet lättare att driva i domstol. Ridproblem utan att det föreligger veterinära fynd är svårare att hävda med framgång. Detta beror på att om ryttaren har svårt att rida hästen kan det lika väl bero på ryttarens bristande ridkunskaper som Göta hovrätt uttryckte den i ett mål om en hopp-ponny.
Råd vid köp: När man ska köpa en häst bör man kontrollera vem som säljer hästen och överhuvudtaget ta reda på lite om företaget liksom vem som driver det. Spara alltid annons och annan information från säljaren. Hästen ska nämligen överensstämma med uppgifter som säljaren lämnat vid marknadsföring av hästen. Var noga med att undersöka hästen och är det en ridhäst bör man provrida den, gärna flera gånger. Det är lämpligt att veterinärbesiktiga hästen. Om man ska röntgenundersöka en häst eller inte är en svår fråga. Om hästen inte röntgas upptäcker man kanske inte ett dolt fel i t.ex. någon led. Om säljaren inte uppmanar köparen att röntga hästen innan köpet finns möjligheten att köparen åberopar ett fel som sedan hittats på röntgen. Säljaren bör därför uppmana köparen att göra en s.k. export-röntgen. Läs avtalet noga. Se till att skriva in information som lämnats av säljaren i avtalet och stryk sådant som inte är aktuellt. Tänk på att fel som säljaren upplyst köparen om inte sedan kan åberopas mot säljaren. Kom ihåg att muntliga uppgifter ofta ställs mot varandra i en tvist, "ord mot ord". Det som någonstans står skrivet, t.ex. i avtal eller annons, är ofta ett bra bevismedel om det senare blir tvist.
Reklamation: Om köparen på något sätt är missnöjd med hästen efter köpet bör denne omgående kontakta säljaren och framställa en reklamation. Det är bättre att reklamera en gång för mycket än en gång för lite. Reklameras köpet inte inom skälig tid, ofta inom tre månader från upptäckt, riskerar köparen att inte kunna åberopa felet mot säljaren. När man reklamerar är det klokt att säkra bevis så att man senare kan visa när reklamationen skickades.
Advokat Dan Nordenberg
Konsumentlagstiftning: Utgångspunkten är att det råder avtalsfrihet, dvs. att köpare och säljare fritt kan avtala om vad som ska gälla mellan parterna. Denna avtalsfrihet är dock starkt begränsad när en konsument köper en häst av en näringsidkare. Konsumentlagstiftningen är tänkt att fördela den största delen av risken för köpet på näringsidkaren, d.v.s. säljaren, därför att näringsidkaren är den som har de bästa förutsättningarna för att förebygga problem. Av denna anledning har lagstiftaren gjort konsumentlagstiftningen i princip tvingande, vilket innebär att det finns mycket lite utrymme att avtala bort reglerna. Detta innebär att det i vissa fall inte spelar någon roll vad som skrivits i avtalet.
Friskrivningar och hästens skick: Vid hästaffärer är det inte ovanligt att säljaren friskriver sig från dolda fel hos hästen, dvs. fel som köparen inte kunnat upptäcka vid undersökning av hästen. Detta är förståligt, bl.a. eftersom en häst kan ha dolda fel som plötsligt dyker upp när en ny ryttare börjar träna hästen. Friskrivningar har dock begränsad eller ingen effekt när en konsument köpt en häst på grund av konsumentlagstiftningen. Det finns köprättsliga bestämmelser om en varas skick. Har man köpt en häst ska den överensstämma med vad som avtalats mellan parterna (avtalat skick). I princip ska hästen även stämma överens med annonser och annan marknadsföring av hästen före köpet. Hästen ska också vara i ett sådant skick som säljaren med fog kunnat förutsätta (ändamålsenligt skick). Detta innebär principiellt att om man köper en ridhäst ska den gå att rida på, den ska till exempel inte vara halt.
Fel i häst: Är hästen behäftad med fel uppkommer frågan om felet förelåg vid riskens övergång, dvs. när köparen kom i besittning av hästen. Speciellt för konsumentköplagen är bl.a. att det finns en presumtionsregel om ursprungligt fel (20 a § konsumentköplagen). Presumtionen innebär i princip att näringsidkaren måste bevisa att felet inte fanns vid köpetillfället, om felet visar sig inom 6 månader från köpet (Svea hovrätt har tillämpat denna regel i ett mål om röntgenförändringar i ryggen s.k. kissing spines). Hältor och andra fel, när hästen har veterinära symptom som syns på röntgen, är i allmänhet lättare att driva i domstol. Ridproblem utan att det föreligger veterinära fynd är svårare att hävda med framgång. Detta beror på att om ryttaren har svårt att rida hästen kan det lika väl bero på ryttarens bristande ridkunskaper som Göta hovrätt uttryckte den i ett mål om en hopp-ponny.
Råd vid köp: När man ska köpa en häst bör man kontrollera vem som säljer hästen och överhuvudtaget ta reda på lite om företaget liksom vem som driver det. Spara alltid annons och annan information från säljaren. Hästen ska nämligen överensstämma med uppgifter som säljaren lämnat vid marknadsföring av hästen. Var noga med att undersöka hästen och är det en ridhäst bör man provrida den, gärna flera gånger. Det är lämpligt att veterinärbesiktiga hästen. Om man ska röntgenundersöka en häst eller inte är en svår fråga. Om hästen inte röntgas upptäcker man kanske inte ett dolt fel i t.ex. någon led. Om säljaren inte uppmanar köparen att röntga hästen innan köpet finns möjligheten att köparen åberopar ett fel som sedan hittats på röntgen. Säljaren bör därför uppmana köparen att göra en s.k. export-röntgen. Läs avtalet noga. Se till att skriva in information som lämnats av säljaren i avtalet och stryk sådant som inte är aktuellt. Tänk på att fel som säljaren upplyst köparen om inte sedan kan åberopas mot säljaren. Kom ihåg att muntliga uppgifter ofta ställs mot varandra i en tvist, "ord mot ord". Det som någonstans står skrivet, t.ex. i avtal eller annons, är ofta ett bra bevismedel om det senare blir tvist.
Reklamation: Om köparen på något sätt är missnöjd med hästen efter köpet bör denne omgående kontakta säljaren och framställa en reklamation. Det är bättre att reklamera en gång för mycket än en gång för lite. Reklameras köpet inte inom skälig tid, ofta inom tre månader från upptäckt, riskerar köparen att inte kunna åberopa felet mot säljaren. När man reklamerar är det klokt att säkra bevis så att man senare kan visa när reklamationen skickades.
Advokat Dan Nordenberg