Advokat Dan Nordenberg

Lagstiftaren har lagt över i princip hela risken för fel i varan på säljaren. Det är nog en bra ordning för vanliga kapitalvaror av olika slag. Men för levande djur är detta mindre lämpligt. Framförallt därför att djur ändrar sig ganska väsentligt beroende på hur de blir omhändertagna och vad man använder djuren till.  Jag har skrivit en klausul som jag tycker bör ingå i köpeavtal för häst, i syfte att skjuta över lite av ansvaret för fel i hästen på köparen.  I princip ska köparen följa säljarens uppmaning att undersöka hästen i ett visst avseende (20 § andra stycket Köplagen).  Genom att inte utan godtagbar anledning följa säljarens uppmaning flyttas risken för fel över på köparen.  När det gäller konsumenter finns motviuttalanden som pekar i den riktningen att denna bestämmelse också gäller konsumentköp (prop. 1984:25 s. 131), men detta kan ha inskränkts genom artikel 2.3 Konsumentköpsdirektivet där det framgår att en bristande avtalsenlighet inte ska anses föreligga