Det vanligaste åberopade felet i häst är nog sedan många år rygg och halsproblem; "Kissing Spines", "facettleder" och "halskotor". Ofta har hästarna fungerat bra och presterat på tävling med sin tidigare ryttare. Typiskt för denna typer av hals- och ryggförändringar hos häst är att det är mycket vanligt bland friska hästar. Den som letar kommer med stor grad av säkerhet att hitta denna typ av förändringar i vilken häst som helst utan att det påverkar hästen. Detta har visats i en rad vetenskapliga studier.
I en svensk studie från 2004 röntgenundersöktes 33 väl fungerande tävlingshästar. Av dessa hade cirka 2/3 av hästarna någon grad av "kissing spines". Det visar att det inte finns något samband mellan kissing spines förändringar och ridproblem. Det är snarare frågan om normalvariation i en hästpopulation.
Ofta pekas dessa förändringar ut att vara orsaken till olika ridproblem, t.ex. att hästen stegrar, skenar eller inte vill gå på tygeln. Den egentliga orsaken är troligtvis miljöfaktorer som felaktig ridning och träning eller dålig utfordring. Det förefaller vara så att en häst är frisk och fungerar utmärkt i sin miljö, men när hästen säljs och kommer till en ny miljö - med ny ryttare - kan förändringarna plötsligt blossa upp och påverka hästen. Min erfarenhet från många tvister med "rygghästar" är att hästarna ofta verkar vara i dåligt hull samt att hästarna inte tränas ordentligt och då blir dåligt musklade i ryggen.
För några år sedan drog Agria igång ett projekt som kallades "Himlen får vänta". I detta projekt försökte Agria rehabilitera dessa hästar istället för att avliva dem. Rehabiliteringen bestod av ett nytt hem med bra ridning och omväxlande träning. Samtliga hästar i studien var utdömda av veterinär. Resultatet är slående. 22 av 23 hästar rehabiliterades.
Kissing Spines liksom andra hals- och ryggproblem är sällan något inte riktigt fel. Den vanligaste orsaken är det som brukar betecknas med akronymen s.i.s. (skit i sadeln)
Dan Nordenberg
I en svensk studie från 2004 röntgenundersöktes 33 väl fungerande tävlingshästar. Av dessa hade cirka 2/3 av hästarna någon grad av "kissing spines". Det visar att det inte finns något samband mellan kissing spines förändringar och ridproblem. Det är snarare frågan om normalvariation i en hästpopulation.
Ofta pekas dessa förändringar ut att vara orsaken till olika ridproblem, t.ex. att hästen stegrar, skenar eller inte vill gå på tygeln. Den egentliga orsaken är troligtvis miljöfaktorer som felaktig ridning och träning eller dålig utfordring. Det förefaller vara så att en häst är frisk och fungerar utmärkt i sin miljö, men när hästen säljs och kommer till en ny miljö - med ny ryttare - kan förändringarna plötsligt blossa upp och påverka hästen. Min erfarenhet från många tvister med "rygghästar" är att hästarna ofta verkar vara i dåligt hull samt att hästarna inte tränas ordentligt och då blir dåligt musklade i ryggen.
För några år sedan drog Agria igång ett projekt som kallades "Himlen får vänta". I detta projekt försökte Agria rehabilitera dessa hästar istället för att avliva dem. Rehabiliteringen bestod av ett nytt hem med bra ridning och omväxlande träning. Samtliga hästar i studien var utdömda av veterinär. Resultatet är slående. 22 av 23 hästar rehabiliterades.
Kissing Spines liksom andra hals- och ryggproblem är sällan något inte riktigt fel. Den vanligaste orsaken är det som brukar betecknas med akronymen s.i.s. (skit i sadeln)
Dan Nordenberg