Att friskriva sig från fel i den sålda hästen är vanligt. Ett av skälen för att detta ofta anses nödvändigt är väl att levande djur uppträder olika beroende på i vilken miljö de befinner sig. En häst är ju inte vilken begagnad "vara" som helst. Om köparen är konsument och säljaren är näringsidkare sätter dock konsumentköplagen vissa begränsningar i effekten av en friskrivning. Det är alltså svårt att förutse vilken juridisk effekt en friskrivning får om det senare uppdagas något fel hos hästen.
Det är viktigt att komma ihåg att köparen i princip inte kan göra fel gällande för egenskaper som köparen känner till om hästen, bl.a. genom säljarens upplysningar, eller borde ha upptäckt vid sin undersökning. Det är alltså "dolda" fel som friskrivningen normalt tar sikte på. Mer precisa friskrivningar är effektivare än allmänt hållna.
En allmän friskrivning är till exempel "hästen säljs i befintligt skick" som innebär en väsentligt utökad undersökningsplikt för köparen och motsvarande reducerad upplysningsplikt för säljaren. Friskrivningen omfattar i detta fall alla typer av fel som kan uppdagas senare.
Ju mer specifik en friskrivning är desto bättre. "Köparen friskriver säljaren från fel i rörelseapparaten" eller "Köparen äger inte göra fel härrörande från hästens ben gällande mot säljaren" minskar köprens möjligheter att komma tillbaka med hältor på hästen. Däremot kan köparen utan hinder åberopa fel som exempelvis har med ridningen att göra. En friskrivning kan på samma sätt endast ta sikte på frambenen eller på vissa typer av problen såsom osteochondros eller spatt.
Utgångspunkten är att priset ska sättas med hänsyn till friskrivningen. Eftersom risken då är lägre att affären kommer att gå åter. Eftersom konsumenter är mer fredade än andra köpare mot friskrivningar ska man inte ha en övertro på friskrivningens effekt. Att reducera priset mot en konsument pga. en friskrivning kan jag inte rekommendera.
Advokat Dan Nordenberg
Det är viktigt att komma ihåg att köparen i princip inte kan göra fel gällande för egenskaper som köparen känner till om hästen, bl.a. genom säljarens upplysningar, eller borde ha upptäckt vid sin undersökning. Det är alltså "dolda" fel som friskrivningen normalt tar sikte på. Mer precisa friskrivningar är effektivare än allmänt hållna.
En allmän friskrivning är till exempel "hästen säljs i befintligt skick" som innebär en väsentligt utökad undersökningsplikt för köparen och motsvarande reducerad upplysningsplikt för säljaren. Friskrivningen omfattar i detta fall alla typer av fel som kan uppdagas senare.
Ju mer specifik en friskrivning är desto bättre. "Köparen friskriver säljaren från fel i rörelseapparaten" eller "Köparen äger inte göra fel härrörande från hästens ben gällande mot säljaren" minskar köprens möjligheter att komma tillbaka med hältor på hästen. Däremot kan köparen utan hinder åberopa fel som exempelvis har med ridningen att göra. En friskrivning kan på samma sätt endast ta sikte på frambenen eller på vissa typer av problen såsom osteochondros eller spatt.
Utgångspunkten är att priset ska sättas med hänsyn till friskrivningen. Eftersom risken då är lägre att affären kommer att gå åter. Eftersom konsumenter är mer fredade än andra köpare mot friskrivningar ska man inte ha en övertro på friskrivningens effekt. Att reducera priset mot en konsument pga. en friskrivning kan jag inte rekommendera.
Advokat Dan Nordenberg